italienska Väsentlig grammatik

Förkortningar som används i den här guiden

Varje exempel nedan består av tre delar: originaltexten, en ordagrann gloss som förklarar hur varje ord fungerar, och en naturlig översättning. Glosserna använder ett antal förkortningar för att hålla dem korta. Du behöver inte memorera dem – det här är en referens du alltid kan återvända till.

Person och numerus · 1sg / 2sg / 3sg — första / andra / tredje person singular (jag, du, han/hon/det) · 1pl / 2pl / 3pl — första / andra / tredje person plural (vi, ni, de)

Genus och kasus · m / f / n — maskulinum / femininum / neutrum · sg / pl — singular / plural · m.sg — kombinerat: maskulinum singular (likaså f.pl, n.sg osv.) · NOM / ACC / GEN / DAT / INS / LOC — grammatiska kasus (nominativ/ackusativ/genitiv/dativ/instrumentalis/lokativ) – vilken roll ordet spelar i meningen

Tempus och aspekt · PRES — presens · PRET — preteritum (en avslutad händelse i det förflutna) · IMPF — imperfekt (en pågående eller återkommande situation i det förflutna) · FUT — futurum · PERF — perfekt (en handling avslutad med relevans för nutiden) · PROG — progressiv (pågående handling, t.ex. äter just nu) · COND — konditionalis (skulle…)

Modus · IND — indikativ (vanligt påstående) · SUBJ — subjunktiv (osäkerhet, önskningar, tvivel) · IMP — imperativ (uppmaningar) · INF — infinitiv (grundform: att gå, att äta)

Övrigt · REFL — reflexiv (handling på sig själv: mig själv, dig själv) · PERS — personlig a (spanska – markerar ett mänskligt direkt objekt) · HON — honorifik (extra artig form, vanlig i japanska/koreanska) · TOP / SUB / OBJ — topic- / subjekts- / objektsmarkörer (japanska, koreanska) · CL — klassificerare (kinesiska, japanska, koreanska – ett räkneord för substantiv) · NEG — negation

Ordföljd (SVO med pro-drop)

Italienska följer subjekt-verb-objekt-ordföljd, ungefär som svenska, men subjektspronomenet utelämnas vanligtvis eftersom verbändelsen redan visar person. Det kallas 'pro-drop'. Subjektspronomen (io, tu, lui, lei, noi, voi, loro) används bara för betoning, kontrast eller för att undvika tvetydighet. Ordföljden är också mer flexibel än i engelskan: man kan flytta led för betoning eller topikalisering, särskilt i tal. Adjektiv följer normalt substantivet, och adverb placeras vanligen efter verbet. Direkta och indirekta objektspronomen placeras dock FÖRE det konjugerade verbet, inte efter.

• Mangio una mela. — Jag-äter ett äpple
  Jag äter ett äpple.
• Io mangio, lui beve. — Jag äter, han dricker
  Jag äter, han dricker. (pronomen används för kontrast)
• La vedo ogni giorno. — Henne jag-ser varje dag
  Jag ser henne varje dag.

Artiklar (genusböjda, med specialformer)

Italienska artiklar kongruerar med substantivet i genus och numerus. Bestämd artikel ('the'): maskulinum 'il' (il libro), 'lo' före z, s+konsonant, gn, ps, x, y (lo zaino, lo studente), 'l'' före valfri vokal (l'amico); plural 'i' (i libri) och 'gli' för lo/l'-gruppen (gli studenti, gli amici). Femininum 'la' (la casa), 'l'' före vokal (l'amica); plural 'le' (le case, le amiche). Obestämd artikel ('en/ett'): maskulinum 'un' (un libro), 'uno' före z/s+konsonant osv. (uno studente); femininum 'una' (una casa), 'un'' före vokal (un'amica).

• Il ragazzo e la ragazza leggono. — Pojken och flickan läser
  Pojken och flickan läser.
• Lo studente ha uno zaino. — Studenten har en ryggsäck
  Studenten har en ryggsäck.
• Gli amici e le amiche arrivano. — De (m) vänner och de (f) vänner anländer
  Vännerna (män och kvinnor) anländer.

Pronomen (subjekt, objekt, reflexiv, indirekt)

Subjektspronomen: io, tu, lui/lei, noi, voi, loro (utelämnas vanligtvis). Direkt objekt (vem/vad): mi, ti, lo/la, ci, vi, li/le; de placeras före det konjugerade verbet. Indirekt objekt (till vem): mi, ti, gli (till honom), le (till henne), ci, vi, gli/loro (till dem). Reflexiv: mi, ti, si, ci, vi, si, används när subjekt och objekt är samma person. Betonade pronomen (efter prepositioner eller för betoning): me, te, lui/lei, noi, voi, loro. Vid infinitiv och gerundium fästs objektspronomen på slutet (vederlo = 'att se honom').

• Ti vedo domani. — Dig jag-ser imorgon
  Jag ser dig imorgon.
• Le do il libro. — Till-henne jag-ger boken
  Jag ger henne boken.
• Mi lavo le mani. — Mig-själv jag-tvättar händerna
  Jag tvättar mina händer.

Substantivets genus + adjektivkongruens

Varje italienskt substantiv är maskulint eller feminint. Typiska ändelser: -o är vanligtvis maskulint (libro), -a är vanligtvis feminint (casa), -e kan vara antingen (fiore m, chiave f) och måste läras in. Adjektiv MÅSTE kongruera med sitt substantiv i genus och numerus. Adjektiv med ändelsen -o har fyra former: -o, -a, -i, -e (rosso/rossa/rossi/rosse). Adjektiv med ändelsen -e har bara två former: -e (singular) och -i (plural), för båda genus (grande/grandi). De flesta beskrivande adjektiv följer substantivet (una casa grande). Ett fåtal vanliga (buono, bello, grande, piccolo) föregår det ofta.

• Un libro rosso e una penna rossa. — En bok röd och en penna röd
  En röd bok och en röd penna.
• I ragazzi italiani sono simpatici. — Pojkarna italienska är trevliga
  Italienska pojkar är trevliga.
• Una città grande e tranquilla. — En stad stor och lugn
  En stor, lugn stad.

Verbkonjugation (-are, -ere, -ire; viktiga oregelbundna verb)

Italienska verb delas in i tre grupper efter infinitivändelse: -are (parlare 'att tala'), -ere (prendere 'att ta'), -ire (dormire 'att sova'; vissa, som capire, infogar -isc-: capisco). Konjugation innebär att ändelsen tas bort och personändelser läggs till för io, tu, lui/lei, noi, voi, loro. Fyra viktiga oregelbundna verb: essere ('att vara': sono, sei, è, siamo, siete, sono), avere ('att ha': ho, hai, ha, abbiamo, avete, hanno), andare ('att gå': vado, vai, va, andiamo, andate, vanno), fare ('att göra/laga': faccio, fai, fa, facciamo, fate, fanno). Dessa fyra används hela tiden och i många idiom.

• Parlo italiano e studio inglese. — Jag-talar italienska och jag-studerar engelska
  Jag talar italienska och studerar engelska.
• Sono stanco e ho fame. — Jag-är trött och jag-har hunger
  Jag är trött och hungrig.
• Vado a casa, lui fa la cena. — Jag-går hem, han gör middagen
  Jag går hem; han lagar middagen.

Presens (presente indicativo)

Presens täcker tre svenska/engelska betydelser: enkelt presens ('jag äter'), pågående presens ('jag håller på att äta') och nära framtid ('jag äter senare'). Ändelser för regelbundna verb: -are: -o, -i, -a, -iamo, -ate, -ano (parlo, parli, parla, parliamo, parlate, parlano). -ere: -o, -i, -e, -iamo, -ete, -ono (prendo, prendi, prende, prendiamo, prendete, prendono). -ire: -o, -i, -e, -iamo, -ite, -ono (dormo, dormi, dorme, dormiamo, dormite, dormono). För -isc-verb: capisco, capisci, capisce, capiamo, capite, capiscono. Tidsuttryck som 'adesso' (nu) eller 'spesso' (ofta) signalerar vilken svensk/engelsk betydelse som passar.

• Parlo con Maria adesso. — Jag-talar med Maria nu
  Jag talar med Maria just nu.
• Mangiamo la pizza ogni venerdì. — Vi-äter pizza varje fredag
  Vi äter pizza varje fredag.
• Domani parto per Roma. — Imorgon jag-åker till Rom
  Imorgon åker jag till Rom.

Presensparadigm (regelbundna -are / -ere / -ire / -isc-)

Italienska verb delas in i tre regelbundna konjugationer baserade på infinitivändelsen. Ta bort ändelsen och lägg till personändelserna nedan. Observera att presens indikativ täcker det enkla presens (jag talar), det pågående presens (jag håller på att tala) och till och med en närtidsfuturumsanvändning (jag talar imorgon).

parlare (att tala), -are:

vedere (att se), -ere:

dormire (att sova), -ire (typ 1, utan infix):

finire (att avsluta), -ire (typ 2, med -isc-infix):

-isc-gruppen är stor och inkluderar capire (att förstå), preferire (att föredra), pulire (att städa), spedire (att skicka), costruire (att bygga), unire (att förena). Infixet förekommer i alla singularformer och i tredje person plural, aldrig i noi eller voi. Det finns ingen enkel regel för att förutsäga vilka -ire-verb som tar -isc-, så memorera dem efterhand. Betoning: i tredje person plural (parlano, vedono, dormono, finiscono) faller betoningen tillbaka på stamstavelsen, inte på ändelsen – en vanlig fallgrop för inlärare.

• Parlo italiano con i miei amici. — Jag-talar italienska med mina vänner
  Jag talar italienska med mina vänner.
• Vediamo un film ogni venerdì. — Vi-ser en film varje fredag
  Vi ser en film varje fredag.
• I bambini dormono già. — Barnen sover redan
  Barnen sover redan.
• Non capisco quello che dici. — Inte jag-förstår vad du-säger
  Jag förstår inte vad du säger.
• Voi a che ora finite? — Ni slutar vilken tid?
  Vilken tid slutar ni?
• Lei vive a Milano, lui lavora a Torino. — Hon bor i Milano, han arbetar i Turin
  Hon bor i Milano, han arbetar i Turin.

Förfluten tid: Passato Prossimo kontra Imperfetto

Italienska har två huvudsakliga vardagstempus för förfluten tid. Passato prossimo (sammansatt preteritum) beskriver avslutade, specifika handlingar: det använder 'avere' eller 'essere' i presens + ett perfekt particip (-are → -ato, -ere → -uto, -ire → -ito). De flesta verb tar 'avere'. Rörelseverb, verb som betecknar tillståndsförändring och alla reflexiva verb tar 'essere'; med 'essere' kongruerar participet i genus och numerus med subjektet (è andata, sono andati). Imperfetto beskriver pågående, återkommande eller deskriptiva situationer i det förflutna ('brukade', 'höll på att'). Ändelser: -are → -avo, -avi, -ava, -avamo, -avate, -avano (likaså -ere → -evo, -ire → -ivo).

• Ho mangiato una pizza. — Jag-har ätit en pizza
  Jag åt / har ätit en pizza.
• Maria è andata a Roma. — Maria är gången (f) till Rom
  Maria åkte till Rom.
• Da bambino giocavo in giardino. — Som barn jag-lekte i trädgården
  Som barn brukade jag leka i trädgården.

Futurum (futuro semplice)

Futuro semplice uttrycker framtida handlingar och förutsägelser. Det används också ofta för sannolikhet eller gissning i nutid ('Sarà a casa' = 'Han är förmodligen hemma'). Form: ta infinitiven, ta bort det sista -e och lägg till ändelserna -ò, -ai, -à, -emo, -ete, -anno. För -are-verb ändras 'a' i infinitiven till 'e' (parlare → parler-): parlerò, parlerai, parlerà, parleremo, parlerete, parleranno. Viktiga oregelbundna verb har förkortade stammar: essere → sar-, avere → avr-, andare → andr-, fare → far-, dovere → dovr-, potere → potr-. I vardagligt tal ersätts futurum ofta av presens för nära händelser.

• Domani parlerò con il professore. — Imorgon jag-ska-tala med professorn
  Imorgon ska jag tala med professorn.
• L'anno prossimo andremo in Italia. — Nästa-år vi-ska-åka till Italien
  Nästa år ska vi åka till Italien.
• Sarà stanco, dorme già. — Han-ska-vara trött, han-sover redan
  Han måste vara trött – han sover redan.

Negation (non före verbet; non...mai, non...niente)

För att negera ett verb placerar man helt enkelt 'non' direkt före det (och före eventuella objektspronomen). Italienska använder dubbel negation fritt: när ett negativt ord som 'mai' (aldrig), 'niente/nulla' (ingenting), 'nessuno' (ingen), 'più' (inte längre), 'ancora' (inte än) förekommer EFTER verbet behöver man ändå 'non' framför det. Det är grammatiskt korrekt, inte ett fel. Om det negativa ordet kommer FÖRE verbet (t.ex. 'Nessuno parla'), utelämnas 'non'. Vanliga mönster: non...mai, non...niente, non...nessuno, non...più, non...ancora.

• Non parlo francese. — Inte jag-talar franska
  Jag talar inte franska.
• Non mangio mai la carne. — Inte jag-äter aldrig köttet
  Jag äter aldrig kött.
• Non c'è niente nel frigo. — Inte det-finns ingenting i kylskåpet
  Det finns ingenting i kylskåpet.

Frågor (intonation; frågeord)

Ja/nej-frågor har vanligtvis samma ordföljd som påståenden; man höjer bara rösten i slutet. Valfritt kan subjektet flytas till slutet för betoning ('Mangia la pasta Marco?'). Frågeordsfrågor börjar med ett frågeord följt av verbet: chi (vem), che / che cosa / cosa (vad), dove (var), quando (när), perché (varför/därför att), come (hur), quanto/quanta/quanti/quante (hur mycket/många), quale/quali (vilken/vilka). Efter en preposition stannar frågeordet kvar med prepositionen: 'Con chi parli?' ('Med vem pratar du?'). Notera att 'perché' svarar sig självt: 'Perché studio.' ('Därför att jag studerar.').

• Parli italiano? — Du-talar italienska?
  Talar du italienska?
• Dove abiti? — Var du-bor?
  Var bor du?
• Con chi vai al cinema? — Med vem du-går till-bio?
  Vem går du på bio med?

Pluralis av substantiv (genusbaserade mönster)

De flesta substantiv bildar plural genom att ändra den sista vokalen, inte genom att lägga till -s. Maskulinum: -o → -i (libro → libri), -e → -i (fiore → fiori). Femininum: -a → -e (casa → case), -e → -i (chiave → chiavi). Substantiv med betonad slutvokal (città, caffè) eller med konsonantslut (bar, film) ändras inte: la città / le città, il bar / i bar. Några vanliga oregelbundna: l'uomo → gli uomini, la mano → le mani (feminint trots -o), l'uovo → le uova (byter genus i plural). Substantiv med ändelse -co/-go och -ca/-ga behåller vanligtvis det hårda uttalet: amico → amici (mjukt), men parco → parchi (hårt).

• Un libro / due libri. — En bok / två böcker
  En bok / två böcker.
• La casa è grande, le case sono grandi. — Huset är stort, husen är stora
  Huset är stort; husen är stora.
• L'uomo lavora, gli uomini lavorano. — Mannen arbetar, männen arbetar
  Mannen arbetar; männen arbetar.

Reflexiva verb (chiamarsi, alzarsi)

Reflexiva verb är verb vars subjekt handlar på sig självt. Deras infinitiv slutar på -si (chiamarsi 'att heta / kalla sig', alzarsi 'att stiga upp', lavarsi 'att tvätta sig', svegliarsi 'att vakna'). De konjugeras som vanliga verb men tar ALLTID ett reflexivt pronomen som matchar subjektet: mi, ti, si, ci, vi, si. Pronomenet placeras före det konjugerade verbet. I sammansatta tempus (passato prossimo) tar reflexiva verb ALLTID 'essere', och perfektparticipen kongruerar med subjektet. Många vardagliga handlingar som rör kroppen eller rutiner är reflexiva på italienska även när engelskan inte använder 'myself'.

• Mi chiamo Marco. — Mig-själv jag-heter Marco
  Jag heter Marco.
• A che ora ti alzi? — Vilken tid dig-själv du-stiger-upp?
  Vilken tid stiger du upp?
• Si è lavata le mani. — Sig-själv hon-har tvättat (f) händerna
  Hon tvättade händerna.

Konstruktionen 'Mi piace' (inverterad)

Italienska säger inte 'jag tycker om X' på samma sätt som engelska. Istället betyder 'piacere' bokstavligen 'att vara behaglig FÖR någon', och strukturen inverteras: det som tycks om blir subjekt, och den som tycker om det blir indirekt objekt. Använd 'piace' (singular) om det som tycks om är singular eller en infinitiv, och 'piacciono' (plural) om det är plural. De indirekta objektspronomen är mi, ti, gli (till honom), le (till henne), ci, vi, gli (till dem). För betoning eller med namn, använd 'a' + person: 'A Marco piace la pizza.' Samma mönster gäller för många liknande verb: mancare (att sakna), servire (att behövas), bastare (att räcka).

• Mi piace la pizza. — Till-mig är-behaglig pizzan
  Jag tycker om pizza.
• Ti piacciono i gatti? — Till-dig är-behagliga katterna?
  Tycker du om katter?
• A Maria piace viaggiare. — Till Maria är-behagligt att-resa
  Maria tycker om att resa.

VOLERE + infinitivo (jag vill ...)

För att säga 'jag vill göra X', konjugera 'volere' och följ det direkt med infinitiven av handlingsverbet. Ingen preposition behövs mellan dem. 'Volere' är oregelbundet och ett av de fyra vanligaste modalverben på italienska (tillsammans med 'potere', 'dovere', 'sapere').

volere (att vilja):

'Volere' kan också ta ett direkt substantivobjekt: 'Voglio un caffè' (Jag vill ha en kaffe). För att negera, placera 'non' före den konjugerade formen: 'Non voglio andare'. För att ställa en fråga, höj bara intonationen: 'Vuoi un caffè?'. Observera det artiga alternativet 'vorrei' (jag skulle vilja), som behandlas nedan – det är mycket vanligare än 'voglio' när man beställer på café eller ber om något, eftersom det raka 'voglio' kan låta brysk. Objektspronomen kan antingen stå före 'volere' eller fästas på infinitiven: 'Lo voglio vedere' = 'Voglio vederlo' (Jag vill se det).

• Voglio mangiare una pizza. — Jag-vill äta en pizza
  Jag vill äta en pizza.
• Cosa vuoi fare stasera? — Vad du-vill göra ikväll?
  Vad vill du göra ikväll?
• Non vogliamo andare al cinema. — Inte vi-vill åka till-bio
  Vi vill inte åka på bio.
• Vuole imparare lo spagnolo. — Hon-vill lära-sig spanskan
  Hon vill lära sig spanska.
• Volete partire già? — Ni vill åka redan?
  Vill ni åka redan?
• Vogliono comprare una casa in Italia. — De-vill köpa ett hus i Italien
  De vill köpa ett hus i Italien.

STARE PER + infinitivo (ska precis / håller på att)

Konstruktionen 'stare per + infinitivo' uttrycker nära förestående framtid: en handling som är på gränsen till att ske inom sekunder eller minuter. Det är den närmaste italienska motsvarigheten till svenska 'ska precis' eller 'håller på att'. För en mer allmän planerad framtid ('Jag ska köpa ett hus nästa år') använder italienare normalt det enkla futuru (futuro semplice) eller bara presens.

stare (presens indikativ):

Imperfektet av 'stare' (stavo, stavi, stava, stavamo, stavate, stavano) används för att uttrycka 'höll precis på att': 'Stavo per chiamarti' (Jag höll precis på att ringa dig). Jämför med 'stare + gerundio' (progressiv, pågående just nu) och med det enkla futurum (futuro semplice) för mindre omedelbar planering. Ett vanligt misstag är att översätta 'Jag ska studera imorgon' som 'sto per studiare domani'; det låter fel eftersom 'stare per' innebär sekunder, inte 'imorgon'. För imorgon säger man 'Studierò domani' eller helt enkelt 'Domani studio'.

• Sto per partire. — Jag-är för att-åka
  Jag ska precis åka.
• Il treno sta per arrivare. — Tåget är för att-anlända
  Tåget ska precis anlända.
• Stiamo per mangiare, vieni? — Vi-är för att-äta, du-kommer?
  Vi ska precis äta, kommer du?
• Stava per piangere. — Hon-var för att-gråta
  Hon höll på att börja gråta.
• Attento, stai per cadere! — Akta, du-är för att-falla!
  Se upp, du håller på att falla!
• Il film sta per finire. — Filmen är för att-sluta
  Filmen ska precis sluta.

AVERE / ESSERE + participio passato (passato prossimo)

Passato prossimo är det vardagliga preteritum för avslutade handlingar. Det byggs av två delar: presens indikativ av ett hjälpverb (avere eller essere) plus perfektparticipen av huvudverbet. Regelbundna participer slutar på -ato (-are-verb: parlato), -uto (-ere-verb: venduto), -ito (-ire-verb: dormito). Många vanliga -ere-verb har oregelbundna participer: fare→fatto, vedere→visto, leggere→letto, scrivere→scritto, prendere→preso, mettere→messo, dire→detto, aprire→aperto, chiudere→chiuso, venire→venuto.

Med AVERE (de flesta transitiva verb):

Med ESSERE (rörelse, tillståndsförändring, reflexiva):

Verb som tar 'essere' inkluderar andare, venire, arrivare, partire, entrare, uscire, salire, scendere, tornare, restare, stare, essere, nascere, morire, diventare och alla reflexiva (mi sono lavato, ci siamo svegliati). Med 'avere' förblir participen oförändrad, om inte ett direkt objektspronomen föregår (lo, la, li, le): 'L'ho vista' (Jag såg henne), 'Le ho comprate' (Jag köpte dem, feminint). Ett vanligt fel är att använda 'avere' med rörelseverb i analogi med engelskan; på italienska måste det vara 'sono andato/a'.

• Ho mangiato una pizza ieri sera. — Jag-har ätit en pizza igår-kväll
  Jag åt en pizza igår kväll.
• Abbiamo visto un bel film. — Vi-har sett en vacker film
  Vi såg en vacker film.
• Maria è andata al mercato. — Maria är gången (f) till-torget
  Maria åkte till torget.
• I bambini sono arrivati tardi. — Barnen är anlände (m.pl) sent
  Barnen anlände sent.
• Mi sono lavata le mani. — Mig-själv jag-är tvättad (f) händerna
  Jag tvättade händerna. (kvinnlig talare)
• Non hai risposto al messaggio. — Inte du-har svarat på-meddelandet
  Du svarade inte på meddelandet.

VORREI / MI PIACEREBBE + infinitivo (skulle vilja)

Italienska har två artiga sätt att säga 'jag skulle vilja'. 'Vorrei' är konditionalis av 'volere' och är standardformen för artiga förfrågningar, används hela tiden när man beställer mat, handlar eller ber om tjänster. 'Mi piacerebbe' använder konditionalis av 'piacere' i den inverterade subjektskonstruktionen och uttrycker en mjukare önskan eller hypotetisk lust, snarare 'det skulle vara trevligt att' eller 'jag skulle älska att'.

volere konditionalis (skulle vilja):

piacere konditionalis (skulle vara behaglig) + indirekta objektspronomen:

'Vorrei' tar ett direkt objekt eller en infinitiv: 'Vorrei un tè', 'Vorrei dormire'. 'Mi piacerebbe' följer piacere-inversionen: om det önskade är singular eller en infinitiv, använd 'piacerebbe' (singular); om det är plural, använd 'piacerebbero'. På ett café är 'Vorrei un cappuccino' mycket mer naturligt än 'Voglio un cappuccino', som låter barskt eller barnsligt. De två kan kombineras för extra värme: 'Mi piacerebbe tanto, ma non posso' (Jag skulle verkligen älska det, men jag kan inte).

• Vorrei un caffè, per favore. — Jag-skulle-vilja en kaffe, tack
  Jag skulle vilja ha en kaffe, tack.
• Vorrei prenotare un tavolo per due. — Jag-skulle-vilja boka ett bord för två
  Jag skulle vilja boka ett bord för två.
• Mi piacerebbe visitare Firenze. — Till-mig skulle-vara-behagligt att-besöka Florens
  Jag skulle vilja besöka Florens.
• Ti piacerebbe venire con noi? — Till-dig skulle-vara-behagligt att-komma med oss?
  Skulle du vilja följa med oss?
• Vorremmo parlare con il responsabile. — Vi-skulle-vilja tala med chefen
  Vi skulle vilja tala med ansvarig.
• Mi piacerebbero dei fiori. — Till-mig skulle-vara-behagliga några blommor
  Jag skulle gärna ha några blommor.

STARE + gerundio (progressiv: jag håller på att ...)

Italienska har en dedikerad progressiv konstruktion: 'stare' + gerundio. Den uttrycker en handling som pågår exakt i talögonblicket (eller, i imperfekt, vid ett förflutet ögonblick). Till skillnad från engelskan används den INTE på italienska för återkommande eller planerade framtida handlingar; för det används enkelt presens.

Bilda gerundio:

Några oregelbundna gerundier: fare → facendo, dire → dicendo, bere → bevendo.

stare (presens indikativ) + gerundio:

För 'höll på att -a' (förflutet progressiv), använd imperfekt av 'stare': stavo, stavi, stava, stavamo, stavate, stavano + gerundio. Objektspronomen kan stå före 'stare' eller fästas på gerundiet: 'Lo sto leggendo' = 'Sto leggendolo' (Jag håller på att läsa det). Det enkla presens används också rutinmässigt för pågående handling: 'Mangio adesso' är fullt naturligt vid sidan av 'Sto mangiando adesso'. Den progressiva formen betonar bara den pågående naturen starkare.

• Sto mangiando adesso. — Jag-håller på att-äta nu
  Jag äter just nu.
• Che cosa stai facendo? — Vad du-håller på att-göra?
  Vad håller du på med?
• I bambini stanno giocando in giardino. — Barnen håller på att-leka i trädgården
  Barnen leker i trädgården.
• Stavo leggendo quando hai chiamato. — Jag-höll på att-läsa när du-har ringt
  Jag läste när du ringde.
• Stiamo studiando per l'esame. — Vi-håller på att-studera till provet
  Vi studerar till provet.
• Sta dicendo la verità. — Hon-håller på att-säga sanningen
  Hon säger sanningen.

POTERE + infinitivo (kan / kunde / får)

'Potere' uttrycker förmåga, tillstånd och möjlighet, ungefär som engelskans 'can', 'could', 'may'. Det följs direkt av infinitiven utan preposition. 'Potere' är oregelbundet.

potere (presens indikativ):

potere konditionalis (kunde / kanske):

Använd konditionalis 'potrei / potresti / potrebbe' för artiga förslag eller hypotetisk möjlighet: 'Potresti aiutarmi?' (Skulle du kunna hjälpa mig?), 'Potrebbe piovere' (Det kanske regnar). Skilja på 'potere' (kunna / ha tillåtelse) och 'sapere' (kunna som inlärd färdighet): 'So nuotare' (Jag kan simma, inlärd färdighet); 'Non posso nuotare oggi' (Jag kan inte simma idag, omständighet). För faktakunskaper används 'sapere' ensamt: 'So che vieni' (Jag vet att du kommer). Objektspronomen kan stå före 'potere' eller fästas på infinitiven: 'Posso aiutarti' = 'Ti posso aiutare'.

• Non posso venire stasera. — Inte jag-kan komma ikväll
  Jag kan inte komma ikväll.
• Puoi aprire la finestra? — Du-kan öppna fönstret?
  Kan du öppna fönstret?
• Qui non si può fumare. — Här du-kan inte röka
  Man får inte röka här.
• Possiamo aiutarti. — Vi-kan hjälpa dig
  Vi kan hjälpa dig.
• Potrei passare a prenderti alle sette? — Jag-kunde komma hämta dig klockan sju?
  Skulle jag kunna komma och hämta dig klockan sju?
• Possono arrivare da un momento all'altro. — De-kan anlända när-som-helst
  De kan anlända när som helst.